Morgongåva

Morgongåva kallas den traditionella gåva som mannen ger sin nyblivna hustru morgonen efter bröllopet. Det är vanligtvis ett smycke, en klocka eller något annat minne av tillfället.

Morgongåvans historia.
Då morgongåvan år 1920 försvann ur svensk rätt, hade den bakom sig en intressant historia med rötter långt bak i tiden. Alla svenska landskapslagar innehåller mer eller mindre utförliga bestämmelser om morgongåvan. Morgongåvan var alltså inte frivillig utan lagstadgad, även om äktenskapet var giltigt utan den. "Nu skall bonden dagen efter (bröllopet) hedra sin brud och giva henne morgongåva", kan vi läsa i Södermannalagen från början av 1300-talet. Det rörde sig alltså om en hedersgåva, och den skulle ges till hustrun morgonen efter bröllopet. Morgongåvan utlovades vid trolovningsceremonin och pålystes inför alla gästerna på bröllopskvällen. Men bruden fick inte ta emot den förrän morgonen efter det att hon och brudgummen, i vittnens närvaro, gått till sängs. Det gemensamma sänggåendet (sängledningen) var alltså morgongåvans förutsättning.



Morgongåvan var ursprungligen avsedd som en sorts änkeförsörjning och utföll först vid makens död. Så länge mannen levde, var det han som förvaltade den. Så var det i äldsta tid, när morgongåvor bland välbärgat folk kunde uppgå till betydande belopp. Naturligtvis var det bara ett fåtal som kunde ge sina hustrur sådana gåvor att änkan kunde klara sin försörjning genom dem. Bland allmogen tycks i äldre tid smycken, klädesplagg men givetvis också jord ha varit vanliga morgongåvor. I Stockholm var det mot slutet av medeltiden inte ovanligt att förmögna borgare gav sina hustrur fastigheter eller tomter. Stormannen kunde skänka sin lagvigda en gård eller rent av ett slott och kanske dessutom pengar som "morgongåvoförbättring". På senare tid blev gåvorna av mindre värde och ibland mer symboliska. Smycken, halsband och ringar kunde längre fram i tiden vara vanliga morgongåvor. Dessa fick givetvis hustrun ta emot utan något förbehåll.

Det finns många uppfattningar om morgongåvans egentliga innebörd, men mycket tyder på att det från början varit ett pris för kvinnans oskuld. Den omständligheten att gåvan skulle lämnas på morgonen, efter de nygiftas första natt tillsammans, stöder den uppfattningen. I en österrikisk byordning från mitten av 1500-talet sägs det att morgongåvan uppfunnits till ära och belöning för de kvinnor som bevarat sin jungfrudom till sin rätte make.

Ur Fira Bröllop Förr och Nu av Lars Bondesson och Cecilia von Melen

Ur Bröllopsboken av Marie Corneliusson och Anna von Porat

--> Till Brud & Bröllops startsida

--> Till Brud & Bröllops sajtkarta

Annonser

Annonser